BJÖRNS BETRAKTELSER

Klick. Klick. Klick.

Bröllopsfoto - i det gröna

Visst är den svenska sommaren härlig med blå himmel och spirande grönska, så varför inte köra en utomhusvigsel? Men det är en gnutta vågat och när det drog ihop sig till Ida och Henriks stora dag såg prognosen mörk ut. Men som på beställning drog molnen undan under förmiddagen för att sedan hålla sig på behörigt avstånd. Och det var både bra och dåligt. Som fotograf blir det kämpigt när solen kastar hårda skuggor och gör ögonhålorna mörka som skogstjärnar. Men gäster och brudpar blir så klart glada för den blå himlen.

Den här gången var mitt uppdrag att endast ta mingelbilder, föreviga vigseln samt ta några gruppbilder, brudparet hade nämligen valt att ta porträtten hos en studiofotograf tidigare på dagen. För mingel gillar jag att bryta av emellanåt med vidvinkelbilder, dels för att få med lite av omgivningarna men också för att det blir en lite annan närvarokänsla när man går riktigt nära. Ofta underlättar det om man slänger några ord med den som ska förevigas, så låt munnen jobba samtidigt som avtryckarfingret gör sitt. Ett annat tips är att använda upplättningsblixt, jag brukar minuskompensera min SB-800 cirka 2/3 EV-steg för att inte få allt för hårda blixtbilder utomhus.

Plötsligt hördes avgasljudet av en fet V8 runt kröken och brudparet rullade strax därefter långsamt in på den stenbelagda innergården i en synnerligen välputsad Chrysler Imperial. Det var dags. Jag drog till skogs, bokstavligen. För prästen stod just framför en liten skogsdunge och för att slippa få endast ryggtavlor på brudparet återstod bara en lösning - att ta plats bakom en björk och några aspar som en riktig jägare. Fast istället för älgstudsare hade jag en Nikon D700 och en 70-200-zoom. Samt en vit skjorta och lågskor. Autofokusen jagade genom bladverket, hårda skuggor retades men jag knäppte på så gott det gick.

Efter vigseln var det så dags för fem olika gruppkonstellationer att förevigas. Jag hade smugit runt i omgivningarna tidigare under dagen för att hitta lämliga miljöer. Men det var två timmar sedan nu och ljuset låg helt annorlunda så det blev till att improvisera en gnutta. Ambitionen var att hitta fem olika miljöer för gruppbilderna men så här i efterhand skulle jag nog ha kört samtliga på en och samma plats. För tiden är knapp och gruppbilder bör egentligen inte ta mer än 5-10 minuter in alles. Så hittar man en miljö som funkar så är rådet att köra alla konstellationer där, lite löpande-band-principen, för att spara tid.

Efter en stunds kramkalas gled så brudparet iväg mot nya äventyr. Och min dag var avslutad. Eller nja, bara nästan. För nu skulle drygt 1.200 bilder gås igenom och närmare 100 av dessa göras i ordning. Och om just det tänkte jag blogga nästa gång - vilken mjukvara jag använder, arbetsflöde och bildbehandling.

På återhörande!



Postat 2013-02-15 22:08 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Bröllopsfoto - när man är två

Den som har fotograferat ett bröllop vet att det emellanåt kan bli lite stressigt. Det är mycket som händer samtidigt och det kan vara svårt att fånga allt på bild själv. Därför kändes det lyxigt när jag fick agera "second shooter" - andrafotograf på svenska. En kompis, vi kan kalla honom Hampus eftersom det är hans namn, hörde av sig och undrade om jag ville hjälpa till när Marica och Joakim skulle vigas. Självklart, sa jag.

Det var en solig och ganska het augustidag så vi bestämde oss omgående för att leta oss in i skuggan. Och där bodde myggen. Så låt oss snabbspola historien istället ta plats i kyrkan, för här inne händer det en massa spännande saker!

 Jag brukar försöka hinna svänga förbi och ta en kik på hur ljuset och lokalerna ser ut några dagar innan dagen D. Och finns det möjlighet är det ett klart plus att slänga några ord med prästen som ska viga de unga (eller gamla) tu. Det brukar inte vara några problem att få fota under vigseln men det kan ändå vara bra att dubbelkolla.

Ljuset skiljer sig så klart mycket åt i olika kyrkor men grundläget är att det är ganska svagt. Så ljusstarka gluggar är att föredra. Själv kör jag med två kamerahus, ett med vidvinkel och ett med en 70-200 2.8-zoom.

Det första som händer är intåget. Men innan dess har jag testfotograferat för att få till alla inställningar. Jag brukar köra manuellt och ställer in tid och bländare på egen hand eftersom kamerans ljusmätare kan luras av till exempel alla vita väggar i kyrkan. Trots att det sitter bildstabilisator i telezoomen försöker jag ligga kring en 1/250-del för att slippa rörelseoskärpa när brudparet skrider in. Blixten stör alldeles för mycket så den får ligga kvar i väskan.

Om det finns möjlighet rör jag mig sedan runt i kyrkan för att få ett par översiktsbilder. Att gå upp på läktaren är ofta en bra idé, härifrån är överblicken god och man kan få fina telebilder på brudparet och prästen. Innan det är dags för ringväxlingen smyger jag fram och ställer mig på höger sida. Så långt fram som möjligt utan att störa, helst "bakom" prästen. Och på höger sida. Det är viktigt. För då får man med brudens ansiktsuttryck medan brudgummen hamnar lite mer i skymundan. Det kan också vara en bra idé att klämma några skott på åskådarna, det är inte ovanligt att det fälls en tår eller två.

Innan utmarschen är det dags att ta sig mot utgången. De senaste gångerna har jag testat att fota med en låg vinkel, jag ligger alltså ner och får då altaret snyggt i bakgrunden. Kan vara värt att testa.

Okej, det var lite funderingar kring att plåta i kyrkan. Nästa gång drar vi på ett bröllop ute i det fria. Tills dess, ett par bilder på Marica och Joakim.



Postat 2013-02-08 09:35 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Bröllopsfoto - från start till mål

I Värnamo miste jag oskulden. Ja, som officiell bröllopsfotograf alltså. Isabelle och Manne ville ha (nästan) full dokumentation från strax efter lunch fram till småtimmarna. Så inga bilder från frissan eller själva påklädningen men sedan full klickaction.

Apladalen är en mysig naturpark mitt i Värnamo, fylld med mäktiga ekar, en liten porlande bäck och flera gamla fina rödmålade stugor. Här skulle de officiella bilderna tas, det vill säga porträtten. Jag hade rekat och kollat ut några fina miljöer i förväg. Det känns tryggt att ha koll och något att utgå från som man kan sedan improvisera vidare ifrån.

Ofta får man slita med ett lite trist "mitt-på-dagen-ljus". Stalltipset är då att dra sig undan till skuggan eller försöka fotografera så att objektet finns mellan kameran och solen. Jag hade med mig en fotoassistent (tack, Lina) ifall vi skulle rigga med blixtar och sådär, men i slutändan blev det mest naturligt ljus. En massa extraprylar innebär att det går åt tid till att meka med inställningar och att man missar det spontana. Så kände åtminstone jag.

Vi hade avsatt runt en och en halv timma för foto, men det krympte till runt en timma på grund av förseningar hos frissan. Tidspress är något man får leva med som bröllopsfotograf. Mitt tips är därför att ta till en gnutta i överkant när en tid för porträttplåtning ska bokas. Att ha en timmas effektiv tid är ganska lagom. Och den som följer brudparet under hela dagen gör rätt i att försöka norpa dem en kort stund när kvällsljuset tittar fram.

Nåväl, minuterna flög förbi och strax var det dags för avfärd till kyrkan. Vid samtliga bröllop som jag har fotograferat hittills har porträtten tagits före vigseln. Då känns det extra viktigt att brudparet inte känner sig stressade och att man avslutar i god tid.

I nästa blogginlägg tänkte jag reflektera lite över plåtandet i kyrkan och presentera några matnyttiga tips i ämnet. Tills dess kommer här ett gäng bilder på Isabelle & Manne.



Postat 2013-02-03 20:52 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera