BJÖRNS BETRAKTELSER

Klick. Klick. Klick.

Fujifilm X10 - en slags recension

Sådärja. Då var man en kamera rikare. Den mörka och oinspirerande årstiden till trots har jag klämt iväg dryga 1.000 bilder de tre senaste veckorna. Tacka den nyinköpta X10:an för det. Här kommer mina intryck av kameran.

      

Jag gillar verkligen det geniala sättet att starta upp kameran på, bara till att vrida på zoomringen runt objektivet. Det är också skönt att skippa de sega motorstyrda zoomarna som de flesta kompakterna är bestyckade med. Här är det handkraft som gäller.

Ergonomin är schysst. Möjligen är exponeringskompensationsratten onödigt trög. Och så kunde gummiytan som större delen av kameran är belagd med vara lite mjukare och mer greppvänlig, tänk systemkamera.

         

På plussidan hamnar också att kameran har en hel massa inställningsmöjlighet. Bland annat en programmerbar knapp. Via ett vred på framsidan går det snabbt att ändra mellan AF-S och AF-C. Och så älskar jag seriebildstagningen som har en maxhastighet av 7 bilder/sekund. Synd bara att man måste gå in i menyn och ställa in till enbildstagning då slutartider längre än 1/4-dels sekund ska användas. Inte heller går det att använda blixten när seriebildstagningen är aktiverad. 

 

Seriebildstagningen är rapp och en användbar funktion.

Sensorn är av CMOS-typ och ovanligt stor för att sitta i en kompakt. Det är så klart av godo när ljus ska samlas in och omvandlas till en bildfil. Högisoegenskaperna är snäppet bättre än i den Canon S90 jag har jämfört med. Det som gör X10:an till en bättre lågljuskamera än de flesta kompakter är dessa ljusstarka optik, 28-112 mm och ljusstyrka 2.0-2.8.

        

Ett elegant trick som Fujis egenutvecklade EXR-sensor har i skjortärmen är ett utökat dynamiskt omfång. Det går alltså att ställa in kameran för att bättre klara högdagrar som annars kan bli utfrätta. Priset är att upplösningen sjunker från 12 till 6 megapixlar. Men det är det värt tycker jag.

Det går att få ut ett större dynamiskt omfång även ur 12-megapixelfilerna men då till priset av att iso höjs.


Det utökade dynamiskt omfånget ger fina bildfiler trots den "lilla" sensorn.

Kameran kan även filma i full HD. Och göra panoraman. Dessutom finns en effekt som skapar ett kortare skärpedjup (en krämigare bokeh) genom att snabbt ta två bilder efter varandra med olika fokuspunkter. Det funkar sådär. Ofta blir konturerna luddiga. Det finns också en effekt som tar flera bilder och sedan "räknar" fram den minst brusiga bilden. Funkar endast om kameran hålls helt stilla!

Närgränsen är fantastisk, en centimeter. Det öppnar för häftiga macrobilder.


Motljusegenskaperna är sådär. Kontrasten sänks och och "flares" uppstår lätt.

Vad har vi då på minussidan. En hel del, tyvärr. Autofokusen är rapp (för att sitta på en kompaktkamera) men den missar ganska ofta. Och det värsta är att den indikerar att skärpa sitter utan att den gör det.

Autofokusen när det ska filmas i svagt ljus är "hoppig". Den letar fokus och det tar tid. Jag skulle önska att man kunde filma med manuell fokus inkopplad. LCD:n är normalgod och har en upplösning på 460.000 punkter. Ett inbyggt ND-filter hade varit toppen. Kortaste slutartiden i A och S-läget är 1/1000-del, det räcker inte till för att köra till exempel bländare 2.8 i solig dag med ISO 100.

ISO 3200. Högisoegenskaperna är bra men ibland missar autofokusen.

X10:an har en optisk sökare. Det är bra. Men tyvärr visar den bara 85 procent av bilden som tas. Dessutom saknas all information. Om man använder den mittersta fokuspunkten funkar det hyggligt, men kanske kunde ett svagt kors finnas i mitten av sökaren så att man vet var fokus hamnar. I kombination med en lite lurig autofokus har det blivit så att jag använt den optiska sökaren minimalt.

Batteriet är litet och räcker till 200-400 bilder beroende på hur mycket skärmen används. Det är lite för klent. Man sparar en hel del kräm om skärmen stängs av. Men om man vill använda följande autofokus, AF-C, slås lcd:en automatiskt på. Dumt. Det är dessutom onödigt omständligt att behöva "toggla" genom en meny för att slå av och på skärmen. Här hade det passat perfekt om RAW-knappen på baksidan hade gått att programmera för att utföra just detta med ett enda handgrepp.

Än så länge stöds inte RAW-hantering i Lightroom eller Photoshop. Men det är så klart inget Fuji kan klandras för. Något som en del användare haft problem med är blooming. Det vill säga att extremt ljusa partier i en bild fräts ut på ett onaturligt sätt. Jag har sett det i ett par kvällsbilder där gatlyktor sett lite tokiga ut. Det sägs att Fuji håller på med en firmwareuppdatering som ska minska det här problemet.


ISO 2000. Tack vare ljusstark optik går det att få ett kort skärpedjup.

Bildstabiliseringen sitter i optiken. Mitt intryck är att den inte fungerar lika bra som i S90:an. Till viss del kompenseras detta av det större ljusinsläppet. Menyerna är hyggliga. Inte i klass med de bästa dock. Och manualen är rent ut sagt kass. Många saker förklaras bristfälligt.

Vid ett par tillfällen har det tagit 20-30 sekunder innan kameran har startat upp. Genom idogt forumläsande på Dpreview.com kom jag underfund med att det berodde på att jag tankat över minneskortet ett par gånger och sedan monterat in det i kameran igen. Då reagerar kameran så här. Lösningen är att formatera om kortet i kameran. En typisk formwarebugg.

Kommer jag då behålla kameran trots all svidande kritik? Japp. Den är skön att fota med och ruskigt snygg. Och bildfilerna är fina. Flera av problemen ovan kan lösas med firmwareuppdateringar. Jag hoppas och tror att Fuji lyssnar på sin kunder och rättar till de onödiga tokigheterna som drar ner en annars mysig och högpresternade liten kamera.

Har du också en X10:a? Håller du med mig? Kommentera gärna nedan!



Postat 2011-12-10 12:42 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Försök till fotoboost

Just nu går fotandet på sparlåga. Det beror på flera saker. Långa arbetsdagar i kombination med småbarnslivet gör att kraften har sinat. Och så är det mörkt. Väldigt mörkt. Men jag har en plan. Jag tänker nämligen boosta igång mig själv med hjälp av en ny kamera. Det har funkat förr så varför inte pröva igen.

Jag har länge funderat på om jag verkligen behöver fler kameror (jag har tre stycken). Och i så fall vilken typ jag saknar. D700:an är en underbar pjäs, jag använde den flitigt i somras och älskar det korta skärpedjupet den levererar. Men den är tung och otymplig. Och så blir folk rädda för den.

D300:an agerar just nu backup när det vankas fotojobb eller bröllopsplåtningar. Och så har jag min ärtiga lilla Canon S90 som hänger med mig vart jag går. Den ligger där i bältesfickan och bara väntar på att få åka upp när det vankas något spännande motiv under lunchpromenaderna eller när den lille 1,5-åringen gör något tokigt där hemma som bara måste filmas.

S90 är verkligen en trevlig kamera. Men den är långsam. Speciellt om man som jag fotar i RAW. Och filmerna håller "bara" VGA-kvalitet. Så jag ville ha en snabbare, men fortfarande inte för bulkig, kamera som kan filma i HD. Och som kan hänga med ut till lekplatsen när junior ska visa sina senaste trix eller på jobbresan till den där storstaden för några gatubilder.

Efter lite efterforskande stod valet mellan Canon S100 eller Fujifilm X10. Både nyligen presenterade och med den senaste sensorteknologin under skalet.

Canon S100.

Fujifilm X10.

I går kväll bestämde jag mig och tryckte på köpknappen. Valet föll på en X10:a. Anledningarna är flera. Dels är skillnaderna mellan S90 och S100:an inte gigantiska, optiken på S100 är fortfarande långsam i teleläget, och dels ville jag testa ett nytt format. Och så är X10:an vacker som ett smycke. Åtminstone på bild. Dessutom verkar den ruva på en del spännande teknik som till exempel ett utökat dynamiskt omfång genom att använda sin speciellt utformade sensor och "bunta ihop" närliggande pixlar.

Nu återstår att se om den här vitamininjektionen fungerar. Eller om det helt enkelt är dags att gå i ide och istället kika fram till våren med utvilade och nyfikna ögon.



Postat 2011-11-19 11:04 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Jag och LeMarc

Närmare gränsen. Så hette ett album med Peter LeMarc från mitten av 80-talet. Peter kikade fram lite mystiskt med ett halvt upplyst ansikte på omslaget minns jag. Och nu är jag också där. Vid gränsen alltså.

Under sommaren har det blivit en hel del fotande, närmare 20.000 bilder faktiskt. Och det har satt sina spår. På hårddisken. Den börjar bli full. Så nu har jag två val; antingen gå tillbaka och slänga bilder som jag troligen ändå aldrig kommer använda. Eller köpa en (tre) nya 3T-diskar. Jag kör med speglade diskar och en extern som backup.

Frågan är om det är värt att gå tillbaka och börja rota i gamla bilder – det lär ta en hel del tid. Och tänk om jag slänger något som jag sedan ångrar? Å andra sidan får jag en möjlighet att kika igenom äldre bilder efter missade guldkorn. Och så kan jag rensa bilddatabasen så att den blir mer slimmad och lättletad framgent.

Hur resonerar du – spara eller rensa?



Postat 2011-09-27 20:17 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera