BJÖRNS BETRAKTELSER

Klick. Klick. Klick.

När proppen gick ur

Plötsligt händer det. Man tar sig över berget, kliver över tröskeln, korsar ån, tar rulltrappan en våning upp. Ja, du fattar nog. För mig hände det i somras.

Jag var ute och puttrade runt på min stentuffa veteranmoped, en Zündapp KS 50. Klockan hade hunnit bli strax efter nio när jag passerade den lilla verkstaden där flitens lampa ännu lös. I ögonvrån såg jag en storvuxen man röra sig i ett av de två garagen. Himlen tecknade sig mörk och lätt hotfull över lokalen. På någon millisekund jobbade hjärnan fram en bildidé - mannen, det gula lysrörsljuset och den mörka himlen i en skön mix.

Jag fortsatte en bit medan jag funderade på hur bilden skulle kunna komponeras. Efter en minut eller så insåg jag att ett sådant här tillfälle är för sällsynt för att bara köra vidare. Jag vände tillbaka.

Min bildidé innebar att jag var tvungen att interagera med den storvuxne mannen. Ge honom regi. Jag har fotat en hel del men att stega fram till en vilt främmande människa, presentera sig som hobbyfotograf och fråga om man kan få ta en bild och sedan regissera det hela, det har jag aldrig gjort. Åtminstone inte fram till den där kvällen.

Två saker räddade mig - mitt och mannens gemensamma intresse för gamla mopeder och den klara bild jag hade i huvudet av hur bilden skulle tas. Efter lite rundsnack bad jag honom komma fram en bit och sedan tända en cigarett. Klick. Exponeringen ser okej ut, kameran i manuellt läge. Klick-klick. Saken var biff.

Efter den här kvällen växte mitt självförtroende, om jag ser en bild jag vill ta så tar jag den. Även om det innebär att stega fram till okända människor och förklara mina tankar. Hittills har jag inte fått på käften.

Inlagt 2011-09-19 19:59 | Läst 6153 ggr. | Permalink
Trevlig berättelse om hur en bild kan bli till, en väldigt bra bild dessutom.
/Janne
Svar från yamahafj 2011-09-19 21:07
Tack Jan och Claes. Ja, så lossnade det för mig.

Det vore kul att veta om någon som läser det här inlägget har en liknande aha-upplevelse...
Instämmer med Janne helt och hållet.
Mvh /Claes
Tveklöst en av dina bästa bilder enligt min mening Tycker du borde fortsätta på det här spåret.

Du har väl gett snubben en kopia förresten! ;-)
Svar från yamahafj 2011-09-20 07:48
Tack & bock.

Ja, den satt som en smäck.

Nä, mannen har inte fått en kopia. Får väl puttra förbi där någon dag med en 70x50-kopia...

:-)
Och på tal om det. Jag fick en liknande ahaupplevelse när jag hade köpt min Canonet i vintras och började plåta gatufoto på allvar. Jag insåg att det var exakt vad jag skulle göra och därifrån växte mitt projekt "På gatan i Karlskrona" fram.
Svar från yamahafj 2011-09-20 07:49
Vi har hittat hem. Det känns skönt.
och den här fina bilden har ju jag redan hittat till...// Lena
Kanonbra! Och en härlig story bakom bilden. /Matti
Svar från yamahafj 2011-09-20 07:49
Tack, Matti!
Härlig historia. Visst det är bara att våga fråga även om det känns svårt ibland. Det är sällan man får ett nej. Har också upptäckt att det är lättare när man har en klar bild över vad man vill ha. Folk förväntar sig att man ger dem regit, gärna tydlig sådan. Men visst är det svårt.
Helt klart värt ditt jobb, en underbar bild som belöning. mvh Malin
Svar från yamahafj 2011-09-20 07:50
Är man vänlig och har ett vettigt syfte och en klar bildidé funkar det oftast. Om man inte har en helt klar idé får man låtsas som att man vet vad man håller på med, det funkar också.

:-)

Tack för dina tankar, Malin.
Kul och intressant historia toppad med en riktigt bra bild. Bra där, att våga betyder mycket.



(Visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver

XXX